Grundläggande ljudtips för nybörjaren. Analoga Mixerbord nivå 1

Uppdaterad: artikeln har reviderats för tydlighet kring hur man ställer in gain och fader.

Grundläggande ljudtips för nybörjaren. Analoga Mixerbord nivå 1

Tekniker jobbar på olika sätt – det här är ett exempel på hur man kan göra. Vi börjar med grunderna på det analoga mixerbordet.

Har du aldrig sett ett mixerbord på nära håll kan alla rattar och reglage kännas överväldigande. Men var inte orolig – det går att lära sig.

Det viktigaste är inte att kunna allt på förhand, utan att kunna lyssna in detaljerna och veta hur det ska låta. Har du de förutsättningarna är du redan på god väg. Här kommer en genomgång av mixerbordet.

1. Ställ in gain-nivån rätt

Gainen är en ratt, oftast längst upp på kanalen.

1.1 Dra först upp regeln till 0-läget. 0-läget sitter ca 3/4 upp på regelns hela längd – många tror att 0 ligger längst ner, men tittar du noga längs regelspåret ser du oftast en "0" markerad en bit upp. Genom att börja här får du en fast referenspunkt att jobba mot, istället för att behöva flytta regeln igen efteråt.

1.2 Dra ner gainen till botten (snurra max åt vänster). Kuriosa: en del gamla ryska/sovjetiska mixerbord gör tvärtom, men sannolikheten att du har ett sådant är ganska liten.

1.3 Koppla in en relevant ljudkälla – helst det som faktiskt ska vara på kanalen under spelningen. Exempelvis en solist.

1.4 Tryck ner PFL (kan även heta Solo eller liknande) och koppla in hörlurar.

1.5 Justera gainen – med regeln redan i 0-läget – tills VU-mätaren slår upp till noll.

Om ljudet nu är för lågt eller för högt, justera gainen igen.

1.6 Dra sedan upp regeln till max. Går det runt (rundgång) kan du behöva sänka gainen lite. Utrymmet mellan 0-läget och maxläget behövs om du tillfälligt vill höja regeln lite – till exempel vid en gitarrsolo – och då vill du inte riskera rundgång.

1.7 Om signalen är väldigt hög finns det oftast en knapp som heter PAD, för att dämpa nivån. Trycker du ner den blir insignalen betydligt lägre – då kan du behöva justera gainen igen.

1.8 Vissa mixerbord har även ett högpassfilter (ibland kallat lågpassfilter i dagligt tal, men det är frekvenser under en viss gräns som skärs bort). Kan vara användbart vid basintensiva instrument eller talare med basintensiva röster.

Viktigt: när du väl ställt in gainen blir det svårt att ändra den senare, efter att du gått vidare med t.ex. monitorerna. Se till att du är nöjd med gainen innan du fortsätter.

2. Adressering

Analoga mixerbord har ofta en adressering där du väljer vart ljudet ska "skickas". Vanligast är MASTER L+R, MONO, eller SUB 1-2, 3-4 med flera.

2.1 Hitta adresseringsknapparna. De sitter oftast ovanför regeln, men kan också sitta vid sidan av den.

2.2 Välj vart ljudet ska skickas. Du kan välja flera alternativ samtidigt, beroende på behov.

2.3 Mono kan till exempel användas för att:

• Skicka ljud till sidolokaler
• Skicka ljud till subbasar

2.4 MASTER L-R används för att skicka ljudet vidare till master-reglagen.

3. Övriga funktioner

Det svåraste med ett mixerbord är inte mängden funktioner – en oinsatt kan tro att det finns tusen funktioner på en liten yta, men så är det inte. Har du lärt dig funktionerna på en kanal kan du redan 90 % av mixerbordet.

EQ

Den kanske svåraste funktionen är EQ:n, eftersom den kräver både en god idé om hur en ljudkälla ska låta och en förståelse för hur du ställer in EQ:n för att få fram det ljudet.

De vanligaste EQ:erna på ett enklare analogt mixerbord har 3 eller 4 band: diskant, övre mellanregister, lägre mellanregister (eller bara "mellanregister"), och bas. Det kan kännas förvirrande att EQ:n har 4 eller 6 rattar – det beror på att det finns svepbara filter i mellanregistret.

Bas och diskant på EQ:n skär eller boostar oftast en fast frekvens, medan du i mellanregistret kan välja vilken frekvens du vill skära eller boosta i. Det kallas svepfilter.

Det bästa sättet att lära sig det här är att öva. Öva lite till. Och sedan öva ännu mer.